Nu lyser ängarna
av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom
trädens höga kro nor
Men I min trädgård är det visset,
mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet,
fult och snårigt
Och lika hopplöst trist och grått
som I mitt bröst.
Därute doftar det av
sommarns alla dofter.
Där är det sommar,
men här inne är det höst.
Jag levde lycklig här med
dig och mina kat ter
Ett liv I synd och utan omsorg
att bli frälst.
Försonad med min karaktär,
för jag har aldrig
Kunnat säga nej till någonting som helst.
Och aldrig ne kat mig det
ena eller andra,
Och levat livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att do bedrog
mig med en an nan,
En som do sa var mycket finare än jag.
Vårt gräl tog veckor,
ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt
jämförd med din fina vän
Tills do bekände att han
givit dig på bå ten
Då blev det dödstyst här
I trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den
mannen dubbelt ha tad
Han hade lekt med dig,
med oss ett litet slag
Och jag, jag kän de det som
även jag var ratad
Jag ville slåss,
och gick mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd
under kavajen
När han kom ut I sidenscarf
och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en
stund så får vi prata!
Jag bara stammade,
nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på cognac
och på cigarrer
Och kunde inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi
bästisar och bundis
Och jag tog saker som
do glömt med hem till dig!
Jag går omkring I mitt pompeji,
bland ruiner
Och jag trampar runt I
resterna utav vårt liv
Men do skall aldrig ge
mig pikar om sekiner
Och aldrig skall do bli
en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi
binda vackra kransar
Och ta vårt liv och mina
katter som de är.
Och trots all kärleksbrist
och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska livet ut,
dig har jag kär!